Valpträff

I söndags var det valpträff. Fem 16 veckors valpar som busar runt är en härlig syn! Maja var förstås med också, och gjorde sitt bästa för att påminna alla om att det fortfarande var hon som bestämde! Tre av dem nu var dubbelt så gamla som när hon såg dem sist, men självklart gäller det – mamma vet bäst!

Sedan blev det en promenad i östgötskt eklandskap. Valparna hade helt klart kul! Här kommer utmaningen till er som var där: känner ni igen er valp? :-)

Vi passade på att träna lite inkallning. Det gjorde vi med en valp i taget. Annars hade nog alla valparna glatt kommit varje gång! Här kommer t.ex. två Melwin till Wilma. :-)

Vi tränade också på att ta sig över färist. Inte dra valpen i kopplet, locka den och se till att det går lungt och försiktigt… De var riktigt duktiga!

 Tack, säger vi, för en helmysig dag! Det var så roligt att få träffa er igen, och se hur små söta valparna blivit stora söta valpar – pigga, glada och fulla av livsglädje! Ni gör ett fantastiskt jobb med dem! :-)

Det kommer snart lite filmer också…

Lika barn leker gärna

Väldigt gärna! Wilda var lugn igår, första dagen utan något syskon. Väldigt lugn. Men idag har hon och Maja busat en hel del. Det är roligt att se att de har kul ihop. Tanken är ju att de ska trivas ihop resten av livet. :-) Men det är klart att leken blir ju inte på samma nivå som med en jämngammal och ungefär lika stor och tung bror. Men visst ser de lite vilda ut ibland…

Men andra går också bra. Igår träffade Wilda en schäfervalp på 8-9 veckor. Hon var lite avvaktande först, men sedan lekte hon så försiktigt med honom. På tal om försiktigt. En som är helt fantastisk på det är Kaia. Fina Kaia! Hon träffade både Wilda, Uffuff och Sigge. Samtidigt! Och hon lekte så mjukt och försiktigt med dessa busvalpar. Wilda och Uffuff var allt lite avvaktande först. Vad var det för en hårboll. Var det verkligen en hund? Kan man se ut så? Men snart var hon inte bara accepterad utan också en favorit. Tack Åsa! :-)

Det roliga var att sedan när Trassel dök upp – som ser ut som en minibordercollie (jättesöt! :-) ) Så reagerade de inte alls utan verkade ta det helt naturligt med ännu en hund. Har de förstått att hundar kan se ut lite hur som helst? Det krävs nog ännu fler olika hundar innan de insett det till fullo.

Maja – före och efter valparna

Det tar på en tik att få valpar – det vet man ju. Nu har Maja helt uppenbart tyckt det varit fantastiskt roligt med dessa små. Tänk att få så många lekkompisar! :-) Men det märks kanske tydligast på pälsen vart all näring gått. Jämför den här bilden tagen för en vecka sedan…

… med den här, tagen för ca ett halvår sedan innan hon blev dräktig.

Då hade hon bra mycket mer päls – och det var ändå på sommaren…

Energin är det dock inget fel på numera! Hon studsar omkring på promenaderna, ber om att få jobba, kör lyckliga race på fälten och busar sedan glatt med Wilda när hon kommer hem. Hon riktigt sprudlar av energi! Och pälsen? Den växer väl ut till sommaren. :-)

Läskiga saker

Det är intressant det där med vad som är läskigt i en valps ögon. Stora lastbilar som pustar till kan jag förstå, ett rådjur som plötsligt skuttar fram mitt framför nosen på en, eller tanter med cykel och lång slängkappa. Men detta…

Ändå blev dessa stackars rör mäktigt utskällda av Uffuff förra veckan. Efter lite övertalning gick vi fram och hittade en massa godis runt dem. Vilket ledde till att nästa gång han fick se dem var de bara värda ett enda voff. Och mer godis blev det förstås.

Bara någon dag senare kom Wilda från andra hållet – och stannade en bra bit ifrån med rest ragg. Några steg till så skällde även hon. Genom skyltar och blomstertunna kunde man skymta dessa farliga ting. Hade jag inte vetat att hennes bror ansåg att de var farliga hade jag inte listat ut vad det var i första taget. Nästa dag var de bara värda lite morr och ragg. Däremot hittade hon några dagar senare andra rör – som inte var riktade från varandra utan stod parallellt och var lite högre. Själva rören var annars identiska. Dem började hon skälla ut på säkert 30-40 meters håll… Och det är få saker Wilda skäller på.

Kan någon tala om för mig vad som gör att dessa rör är så farliga i små oskyldiga valpars ögon?

Bara en valp kvar hemma hos oss

Igår flyttade den sista valpen, Vårglädjens Skyfall, eller Uffuff som vi kallat honom. (Sista som ska flytta, alltså. För vår egen Wilda är förstås kvar!) Han bor nu inte så långt från sin bror Bode, alltså i trakterna kring Omberg, hos Cathrine, Sören, Olivia och Wille.

Vi kan inte låta bli att säga det igen: Vi är så glada för våra valpköpare! Återigen kan vi bara konstatera att det känns så bra! Lille Uffepuffen har kommit till en helmysig familj, och vi är övertygade om att han kommer att trivas. Vi önskar er allt gott!

Det är dock med lite blandade känslor… För vilken kille han är! Han stannade lite för länge… man hinner ju liksom fästa sig vid en så go kille lite för mycket… Samtidigt är vi bara så glada för att även han har fått ett hem – och ett så bra hem! Nu kan vi också själva fokusera helt på Wilda.

Klickerträning

För några veckor sedan började vi klickerträna valparna. De tycker det är fantastiskt roligt! Nästan lite för roligt… Wilda blir så otroligt i gasen.

Detta filmade vi för två veckor sedan när Wilda för första gången skulle lära sig ligg.

 

Wilda bjuder på så sanslöst många beteenden, så det gäller att vara snabb med att klicka. Det svåra för henne är att fortsätta med samma beteende lite längre tid och inte genast prova något nytt. Ligg gällde länge bara en sekund – sedan började hon ändra läge, backa liggandes (!), lägga sig på ett annat ställe, vrida på huvudet eller något annat för att se om det gick bättre. Men nu, två veckor senare, är det klar skillnad. Hon är så snabb, den lilla tjejen!

Wilda skulle nog kunna bli en riktig klickerhund…

Uffuff är mer sansad, tänker igenom saken mer. Det är ganska skönt, för det är lättare att hinna med. Han har också mer tålamod och behåller samma beteende lite längre. Också han tycker att det är fantastiskt roligt! :-)