Dumstrut och magvante

Den här veckan har burit på vissa överraskningar – mindre trevliga sådana…

Wilda har fått en infektion i höger framtass. Antagligen har hon fått en sticka eller något sådant och nu är det en ärtstor svullnad där huden skavts bort. Inte skönt! Men hon är otroligt tålig och springer glatt ute – inne vill hon dock gärna slicka. Nu äter hon därför antibiotika + att vi smörjer tassen med en kräm med både antibiotika och kortison i… Låt mig bara få slippa se eländet, säger Wilda!

För att såret ska luftas och torka, och för att salvan ska sitta på mer än någon minut, får Wilda ha strut när hon är inne. Dumstrut, menar Wilda. Fast rätt praktiskt när man håller i en leksak och mamma Maja försöker ta den. Man behöver inte vrida särskilt mycket på huvudet för att hon inte ska ha en chans att få tag i den. Någon fördel ska man väl ha när man nu får stå ut med dumstruten. :-)

Ute blir det istället ”ballongsko”. Otäckt just när man har satt på den, men efter startsträckan ner för trappen och ut genom dörren så är det bara att springa som vanligt sedan. Det fungerar utmärkt så länge man inte hoppar i diken…

Det var Wilda det. Maja hittar på andra äventyr. För en vecka sedan, ganska precis, så hittade Maja en fingervante ute. Hon hade hittat den flera veckor tidigare, men då bad jag att få den och hängde upp den på en gren för att ägaren skulle kunna hitta den. Men den var alltså fortfarande kvar nu, så Maja fick behålla den. Hon bar den, oerhört stolt med svansen på topp (medan Wilda gjorde många försök att stjäla den ur munnen på henne), i minst 40 minuter.

Sedan såg jag att hon tuggade lite på den. Skumt. Så brukar hon inte göra när hon bär någon trofé. Och sedan svalde hon den! Hon svalde hela vanten!!! Jag trodde inte mina ögon. Jag måste sett fel. Jag letade där jag såg att hon varit. Ingen vante. Den var borta! Uppäten. Vad sysslade hon med? Stora hunden! Hon är ju för allt i världen ingen valp längre. Mor till 8 valpar och fyller fyra år nu i december. Och så åt hon upp vanten!

Det var för en vecka sedan. Inget hände. Maja åt som vanligt och inget stopp i magen. Idag, på morgonen, blev det dock ett rätt brutalt uppvaknande. Maja spydde. Ni som har hund vet nog hur det låter. Utan att gå in på närmare detaljer vill jag bara säga att det var fingervanten som kom ut igen. Efter en veckas vistelse i Majas mage. (Bilden nedan är tagen efter att vanten blivit tvättad.)

Den är inte jättestor, men defenitivt ingen minivante. Men mycket speciell. Den enda vante som mig veterligen spenderat en hel vecka i Majas mage (eller överhuvudtaget befunnits sig där, faktiskt…) En magvante, helt enkelt.

Slutet gott, allting gott, och det hoppas vi med Wildas tass också!

5 reaktion på “Dumstrut och magvante

  1. Men tokMaja då! :D Jag älskar att ni sparade vanten för att visa hur den såg ut, haha! Jag hade nog slängt den på direkten! :D

    Hoppas allt blir bra med Wildas tass också!
    Kramar från oss!

  2. Läskigt. Tur att det gick bra med Maja, skumt att få för sig att äta vanten. Det var säkert Wildas fel. ;-) Jag fick dra ut ett par nylonstrumpor en gång för länge sedan ifrån ändtarmen hos en kompis hund…
    Hoppas att Wildas tass läker fort!

    • Nylonstrumpor! Det låter klart värre, speciellt som de faktiskt tog sig igenom hela systemet! Brukar ju finnas ett skåp hos veterinären med sådant som inte tagit sig ut av sig självt… Så man får vara tacksam! :-)

  3. ojoj… ja deeet var tur den vanten kom upp! och HEL dessutom! :) vad eländigt med Wildas tass – snart är hon bra igen :) Må gott o Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>