Kurs med Malin Elfström

I onsdags var det valpagilitykurs med Malin Elfström på Catharinas agilitycentrum. För att själv komma ihåg – och förhoppningsvis även för att vara till glädje för någon annan – kommer här en sammanfattning.

Första delen av kursen handlade om belöningar. Malin sa att det bara är en sak som aldrig är tillåtet för hennes hundar att göra när man tränar - att inte ta emot en belöning. Det är det enda hunden måste göra. För hur motiverar man en hund som inte tar emot belöningar?

Vilken är den bästa belöningen för just min hund? Vissa hundar vill t.ex. helst ha godis – andra vill kampa med någon leksak. Det är bra att kunna belöna på många olika sätt, beroende på t.ex. situation. Man kan därför behöva höja värdet i dem hunden spontant inte värderar lika högt. Wilda kan t.ex. tänka sig att kampa, men inte så länge och hårt. Det är roligare att springa och hämta något. Men när leksaken plötsligt försvann när hon släppte, när jag faktiskt försökte ta den från henne, blev den plötsligt väldigt spännande! :-)

Den här fina bilden har Evelina tagit. Tack! :-)

En annan sak som är bra att träna är självkontroll. Hunden behöver lära sig att ”något bättre väntar om jag låter bli att springa efter haren, kastar mig över godis/mat som tappas etc. Man kan börja med att ha godis i handen – försöker valpen ta den stänger man handen. Men så fort valpen inte längre försöker utan sätter sig, får den en godis. Svårighetsgraden ökas genom att man släpper en godis på marken. Försöker hunden ta den sätter man foten på den. Sätter den sig och väntar får den ett ”varsågod”, eller vilket ord man nu använder. Till sist ska man kunna kasta leksaker/godis på marken och hunden bara sätter sig och väntar. Man kan också öva detta med en leksak. Först när hunden sitter lungt får den fortsätta leka igen.

Sättet att få något är att sitta, och sitta kvar lugnt. Lo lärde sig det väldigt snabbt fast hon bara är 4 månader! :-)  Valpen/hunden får alltså alltid (nästan, kanske inte när det gäller haren… :-) ) som den vill om den först gör som jag vill. I början räcker det med en halv sekund. Man ska börja igen själv innan hunden hinner hitta på något annat! Detta är också jättebra träning inför starter i agility. För att få starta – precis som för att få tillbaka leksaken – måste hunden först sitta kvar. Utan kommando.

Vi tränade också på inkallning, där hunden skulle springa efter och ikapp en, i en rak linje. Även detta är grundträning för agility. När man springer bjuder man alltid ena sidan så hunden vet vilken sida vi vill att den ska springa på. Leksaken håller man gömd i handen längst bort från hunden, och belönar när hunden precis kommer fram.

Duktiga Coco och Marie! Och så lite utveckling av detta. Att bromsa betyder att man tänker svänga. Detta är bra träning på det! Senare kan man också t.ex. göra ett framförbyte när hunden närmar sig. Coco var så duktig så hon fick testa lite mer. :-)

Sedan kan man öka svårighetsgraden med störning. Man lägger en leksak på marken som hunden måste springa förbi utan att röra, och så har man själv favoritleksaken som hunden får när den kommer fram. :-)

Malin påminde också att det viktiga inte är vad man tränar, utan att man tränar. Gärna genom att använda shaping. (d.v.s. hunden får själv lista ut vad den ska göra. Steg för steg. Och så belönar man varje steg i rätt riktning.) Några tips är ”nosduttar”, d.v.s. man sträcker fram handen och belönar när hunden duttar med nosen i handflatan, att backa vilket är bra både för kroppskontroll och senare kontaktfältsträning. Här får hunden sedan backa upp på olika underlag, även trappor etc.

Vi fick också tips på träning i hoppteknik. Här är fem hinder med 6 fot mellan varje. Detta hjälper hunden att anpassa hastigheten efter avståndet mellan hindren.

För valpar använder man bara s.k. bumpers, vuxna hundar får hoppa över låga hinder. Detta utvecklas genom att man tar bort näst sista hindret och sätter det vid det sista så det blir en oxer. (Främre hindret lägre än bakersta) Avståndet mellan de två sista hindren är då alltså 12 fot. Till att börja med. Sedan varierar man avståndet så det är både längre och kortare. Poängen är att hunden får lära sig att beräkna avståndet och anpassa sig genom att korta/förlänga galoppsprången.

Och så ännu en hoppteknikövning. Det enklaste sättet för hunden att ta sig över ett hinder är att ta sats och använda farten. Men hundar som svänger bra hoppar nära hindret. Det är jobbigare och kräver mer teknik. Vilket är vad den här övningen går ut på! Man står på en neutral plats. Hunden ska själv komma på vad den ska göra. Man börjar på en låg höjd – målet är att till sist öka till 65 cm. (För largehundar, alltså. :-) ) Så här alltså. Inte alltid så lätt att förstå vad man ska göra! Men övning ger färdighet. Här får hon därför fortsätta med två hinder i rad. Detta är bara för att visa. Två hinder fortsätter man bara med när man kommit upp till 65 cm med första hindret och hunden vet precis vad den ska göra. Man börjar förstås med låga höjder igen. Det ska vara dubbelt så långt mellan hindren som maxhöjden, d.v.s. 1,30 cm för large. Sist ger man hunden en transportsträcka fram till hindren så den hinner få upp lite fart. Den ska då bromsa in och hoppa lika nära som den gjorde tidigare.

Dessa ska Maja helt klart på öva på! Hon hoppar galet långt – bara flyger över hindret. Det blir lååånga svängar då! Men det är trots allt bordercollies vi tävlar mot, så svängarna måste vara riktigt tighta. Maja gillar helt klart farten, men mer teknik och styrka ska det bli! :-)

Och så en sista tanke om kontaktfält. Steg ett: hoppa upp på en låda (IKEA ca 1 dm hög.) Men även andra lådor etc. När hunden hoppar upp på vad man än ställer framför den kommer steg två: man väntar man tills den kliver ner. När första framtassen är nere belönar man. Sedan båda framtassarna. När hunden alltid ställer sig med baktassarna på lådan och framtassarna på marken kommer steg tre: Två lådor med en bräda mellan (IKEA hyllplan med dörrmatta fastlimmad ovanpå så den inte är hal). Hunden ska nu hoppa upp och ställa sig på samma sätt – två på, två av. Sista steget är att hunden kommer fram till brädan med fart och ändå ställer sig på samma sätt. Den ställningen överför de sedan till kontaktfälten på balans/A-hinder. Det ska vi testa! Det som är så bra med detta är att det blir enkelt att träna hemma!

Nog skrivet, nu ska vi träna! :-)

Lite filmer från Gotland

Här ser man lite av cirkusen i trädgården med fem hundar. :-)

Wilda (7,5 månader) och Lara (4 månaders kelpie) hade också fantastiskt roligt tillsammans.

Och så söndagens tävling. Först ut är Karin & Maja på agilityloppet. Det kändes jättebra största delen av tiden, men en vägran blev det – ser ni varför? Just precis. Maja gör helt rätt. Det är jag som visar fel. Tittar man noga ser man att jag vinklar upp kroppen mot Maja och visar med höger istället för vänster hand. Det betyder att Maja ska svänga in före hindret, vilket hon också gör. Duktiga tjej!

Sedan körde Mickis hopploppet och det ser riktigt fint ut ända tills precis på slutet där de tyvärr råkar diska sig. Mickis är lite otydlig och Maja gör faktiskt, återigen, det som han visar. Fast det var ju inte vad han ville visa…

Av det kan vi återigen konstatera att det är Mickis och jag som behöver träna mest. :-) Men roligt var det och vi är nöjda med vår debut i klass 2.

Midsommar på Gotland

Hemma igen efter en härlig midsommar på Gotland! Egentligen var tanken att vi skulle till Gotland för att tävla med laget – det var ju hela fyra lopp på fredagen! Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Vi visste att Sofie & Vilgot inte kunde komma med, men vi har ofta varit tre i laget och tänkte satsa ändå. Men knappt en vecka innan blev stackars Myra sjuk och fick opereras. Skönt att hon verkar må bra nu!

Erika skulle åka ändå, och vi bestämde oss för att göra detsamma. Och det är vi otroligt glada för! :-) Båtresan gick väldigt bra. Trots att det var första gången för båda hundarna och trots att det var ett fasligt skällande och trångt med hundar på djuravdelningen på ditresan höll de sig lugna och sov största delen av tiden. Jag måste säga att jag är grymt imponerad av dem!

Det blev några härliga dagar tillsammans i en stuga på en gård hos ett väldigt mysigt ungt par. Hundarna njöt! Tänk att det kan gå så bra med fyra hundar i en stuga! För det mesta i allafall. Men vi lärde oss att Maja + Zelda + tag i samma fotboll = bråk. Här är ett försök att fånga dem på bild. Det var inte lätt… 

Fyra tikar alltså, en bonus labrador hane som bodde där. Tyvärr lyckades vi inte få något gruppkort med honom med. Han var lite ljusare brun än Lara – det blev en härlig färgskala! :-) Misstänker att Maja snart tänker löpa, för den stackars killen blev helt utom sig, flåsade, flörtade och gick på. Trots våldsamma utskällningar av både Maja och Zelda som inte alls uppskattade att han blev närgången.

Valparna, Wilda & Lara, hade otroligt kul tillsammans!

Aldrig i livet att jag släpper taget!

Det blev också en skön strandpromenad tillsammans där bl.a. en gammal petflaska blev mycket populär.

Lara tyckte dock att det var lite orättvist. De andra hundarna fuskade och gick ut i det där kalla otäcka vattnet. Det skulle hon minsann aldrig göra! Bättre att jaga dem när de väl kom upp igen.

Gotland är en spännande ö. På vissa ställen – som blå lagunen t.ex. – undrar man faktiskt om man är i Sverige.

Nej, bilden är inte manipulerad. Vattnet hade den färgen. Det var ett gammalt kalkbrott – rent, fint vatten och förstås ett mycket populärt badställe. Det blev förstås mycket bad för hundarna de här dagarna, både i sjöarna (träsken som det heter på Gotländska) och ute i havet.

Det var torrt på Gotland, speciellt i den södra delen. Torrt gräs fungerar utmärkt som handduk, menade hundarna. 

Men inte bara bad, utan också vandringsturer. Det fanns också många vackra blommor. Här ligger Wilda omgiven av gräslök som växte vilt! Bladen var hårda och torra, men blommorna var jättegoda och hade en stark gräslökssmak.

Längs kusten var det ofta kargt - det blev bra motion för både oss och hundarna!

På söndagen var vi äntligen med på agilitytävlingen. Debut i klass 2! Det var kluriga men roliga banor! Maja och Karin fick en retlig vägran - ibland ska man bara hålla tyst… Men loppet kändes i övrigt fantastiskt bra! Mickis och Maja gjorde ett fantastiskt fint lopp, men råkade diska sig när det bara var fyra hinder kvar.

Erika och Zelda lyckades med ett nollat lopp i agilityklassen - det enda nollade ekipaget! De fick alltså pinne och kom dessutom på första plats! I hopploppet råkade Zelda riva och fick fem fel, men det räckte ändå till en andra plats. Så fantastiskt fint! Stort grattis till er!!!

Grundträning i agility för valpar, del 2

Ha, ha, efter lång torka blir det nu ösregn på bloggfronten! :-)

Lite mer inspiration till sommarträning! Detta är vad vi gjorde vid andra träningsträffen med Emmeli, den 29 maj.

Vi började med tips på hur man lär in kontaktfält (= början och slutet på balanshindren där hunden måste sätta minst en tass) med två på två av, d.v.s. hunden ska stanna med två tassar på marken och två på balansen. Det är egentligen samma grundtanke som när vi lärde in att runda pinnen, d.v.s. hunden ska själv komma på vad den ska göra. Man belönar alltså först att den alls visar intresse för hindret.

För att hjälpa hunden att komma rätt kan man öka hundens möjlighet att göra rätt. Här med hinderstöd på sidorna. Det märks att Wilda har tränat på att man ska runda hinderstöd… :-)

Vi tränade också på att springa mellan hinderstöd. Emmeli påminde om att det är lätt att glömma bort att ge hopphindren värde. Hunden ska tycka det är så kul med hopphindren att den själv söker efter dem för att ta dem. Vi började med att ställa oss framför ett hopphinder (med bommen på marken såklart!) och belönade när hunden självmant rörde sig mot hindret. Sedan ökades svårigheten så de fick springa i full fart mellan hinderstöden innan belöningen (en leksak som kastades framför dem) kom.

Nästa steg var att de skulle springa mellan hinderstöden och sedan, som belöning, fick de ta tunneln. Här kommer Sigge, Wildas bror.

Och så Wilda, som här börjar med tunneln och sedan ska springa mellan hinderstöden.

Toby hade redan förstått hur kul det är med hopphinder – han sökte själv upp dem och kunde skickas självständigt rätt långt. Det var kul att se hur stor skillnad det gör! Så i sommar ska vi i allafall se till att hopphinder blir fantastiskt roliga! Fast man inte får hoppa dem än utan bara springa igenom dem. :-)

Vårens ”pinnlopp”

Vi har ju tävlat en del agility i vår, och det har faktiskt gått riktigt bra! :-) Här kommer några filmer från dessa, för att vi själva ska komma ihåg dem.

I Knivsta var det en lätt bana. Maja och jag nollade, men det gjorde många andra också. Speciellt bordercollies, så det blev ingen pinne. Sedan var det dags för Botkyrka – där fick vi vår tredje pinne i hoppklass 1! :-)

Två veckor senare var det dags för Linköpings egen agilitytävling (som blev jättestor! Typ 940 starter!). Det regnade nästan hela dagen, men stämningen var god. Vi lyckades ta en fjärde pinne i hopp (vi väntade med att gå upp i tvåan tills vi kommit ifatt i agilityklassen).

Och dessutom vår första pinne i agility 1!

Dagen efter, på söndagen, åkte vi tillsammans med vårt lag ”Vilgots änglar” till Söderköping. Fast Annica och Myra inte kunde vara med så vi bara var tre (Resultatet från de tre bästa hundarna räknas, så det gällde att inte diska sig!), lyckades vi alla med nollade lopp i agilityklassen! Därmed tog vi säsongens första SM-pinne i lag i – och dessutom en förstaplats! SM-pinne tog vi också i hopploppet, samt en andraplats. Filmerna ligger ute på YouTube. (Går att söka på ”Vilgots änglar, lag, Söderköping”)

Redan på torsdagen var det dags för nästa tävling, i Flen den här gången. Där knep vi våra två sista pinnar i Agility klass 1!

Men för att ingen ska tro att vi alltid nollar oss, kan jag tala om att söndagen efter Flen åkte vi till Aneby och diskade oss på alla fyra loppen. (Agilityloppen diskade vi  frivilligt eftersom Maja den lilla fuskisen plötsligt flög förbi kontaktfälten på balansen…) Det roliga är att man kan vara grymt nöjd ändå! Detta lopp (i just Aneby) kändes kanon, förutom att jag glömde ett framförbyte och kom för långt bakom. I övrigt kändes det fantastiskt bra!

Och ibland går det inte som man har tänkt sig – spänning intill sista hindret! Även detta ett i övrigt mycket snyggt lopp!

Grundträning i agility för valpar, del 1

Nu ska jag äntligen få till att skriva detta inlägg! Vi och tre andra, som också har valpar och gillar agility, har under våren träffats två kvällar med en instruktör: Emmeli från Motala. Det har varit fantastiskt roligt! Och nu är tanken att ni också ska  få del av det.

Så, alla ni som läser detta, har valpar, gillar agility och tycker det är väääldigt lång tid kvar innan er hund blir ett år och ni kan börja träna agility: Här kommer några tips på vad ni kan börja med redan nu! :-)

Vi träffades första gången den 17 april. Det första vi då gjorde var att lära valparna att runda en pinne. Vi använde klicker när vi gjorde detta. Man ska stå helt passiv riktigt nära pinnen och vänta på att hunden rör sig mot pinnen eller ens tittar mot den. Då klickar man. Sakta ökar man svårighetsgraden så att hunden till sist måste runda pinnen. När hunden börjar förstå att den ska runt kan man rusa iväg åt andra hållet så snart den rundar pinnen. Då blir den ännu mer peppad att snabbt runda pinnen. Här kommer en liten film som visar hur vi började med detta samt lite tips. :-)

Inte helt enkelt till att börja med! Det syns att vi tränat mycket på att backa på sistone… Tanken med den här övningen är dels att lära hunden att jobba självständigt, dels att lära in snäva svängar vilket sedan kommer att behövas för att t.ex. runda hinder. Dessutom underlättar det när man senare ska lära in slalom. :-)

Till nästa övning behövs tre pinnar (vi använde slalompinnar som går att köpa för några hundralappar på Rusta) och två kompostgaller. Tanken är även här att lära in snäva svängar. Agility går ju på tid! Så man vill redan från början träna på snabba tighta svängar. Det blev ingen bra film när Wilda gjorde det, men Ida och Pesto var jätteduktiga!

Den sista övningen gick ut på att lära sig springa genom en tunnel. Toby var en klippa på det. Wilda, däremot, hade en annan tanke om vad tunneln var till för.

Sigge, Wildas bror, var riktigt duktig! Han förstod genast vad det var frågan om. Det här var ju jättekul!

De första gångerna kan man skjuta ihop tunneln ordentligt så den blir riktigt kort. Det är bra om man är två personer, så kan den ena hålla i hunden på ena sidan och den andra ta ögonkontakt i andra ändan. Precis som med de andra övningarna – låt hunden ta eget initiativ! Och belöna när den gör det. Vi vill att de ska jobba självständigt, det vinner man så mycket på i längden. :-)

Detta var första kurstillfället. Uppdaterar snart med del 2. :-)