Denna eviga väntan…

Jag sitter här bredvid valplådan med en flåsande och ibland skakande Maja. Här har jag suttit sedan i morse, och nu börjar jag tröttna! Ha, som att jag ska klaga! Vem är det egentligen som ska göra hela jobbet? Inte är det jag i allafall…

Sanningen är i allafall den att tiden går väldigt långsamt. Just när jag tror att nu är det dags! Så somnar hon… Igen. Kan hon inte klämma ut de där sötnosarna någon gång? Det enda stället det verkligen händer något på är inne i Majas mage. Det känner man tydligt när man lägger handen där. Oj vad det rör sig! Men några minuter senare är hon vaken igen och flåsar, och hoppet stiger.

Åh, vad vi längtar efter att få träffa dem på riktigt… Ja, inte Maja, alltså, för hon har ingen aning om vad som händer. Men nog blir det skönt för henne att få bli sitt vanliga slanka, smidiga jag igen.

 

Snart, Maja, snart, säger jag till henne. Fast egentligen talar jag nog mest till mig själv…

En reaktion på “Denna eviga väntan…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *